Melodifestival sista deltävlingen

Well, vad ska man säga? Fruktansvärda bidrag i varje deltävling och vem är det som väljer ut dessa enormt fula scenkläder? Christer Björkman? Kommer ni ihåg den där jackan han hade på sig i första programmet där han förklarade krig? Nu har de kopierat denna och gett till bland annat Py Bäckman (aka Ozzy), Peter Jöback och Neo (plus till några andra i de första tre deltävlingarna).
Förra veckan presenterade värdarna en låtaskrivare som tydligen varit med och skrivit TIO av årets bidrag. Finns det verkligen INGEN annan som kan hjälpa till med att skriva låtar? Inte undra på att bidragen känns urvattnade och tråkiga. Det är alltid SAMMA personer som skriver låtarna år efter år. Jag hoppas att Al Fakir vinner årets tävling. Det är det enda bidrag jag ens kommer ihåg.

Sportlov

Nu är det dags för mitt efterlängtade sportlov. Var tar tiden vägen egentligen? Jag tyckte det inte var länge sen som jobbet började efter jullovet. Jag gillar vårterminen för den känns snabb. Livet blir ljusare och vårtecknen trillar in. Ja, ni tittar lite skeptiskt ut genom fönstret, men den är på väg. Jag lovar. Under all den där snön ligger våren och gror och innan ni vet ordet av så blommar träd och tussilago. Bara att veta att det snart är vår gör att livet känns lättare :)

Idag ska vi ut på marknaden i byn och gotta oss. Jag håller tummarna att vår fudgelady är där. Förra året köpte vi sån himla god fudge, men sist marknaden var i stan var hon inte där. Besvikelse.

Fredagstema - Berätta med bild

Jag är Gud

Jag hade ett utvecklingssamtal för någon vecka sedan med en förälder som sa att hans barn måste respektera mig som lärare och gjorde de inte det skulle jag ringa samma dag. I deras hemland finns det ett uttryck som säger att "läraren är Gud". Läraren är Gud? Jani, det kan jag absolut leva med! Inga problem. Det är ju fantastiskt. Jag måste börja planera min Gudstillvaro nu. Det känns nästan som jag blir lite hög av all makt som jag plötsligt fått. Jag har i alla fall mycket att stå i. En miljard ton snö och lite fattigdom till exempel. Rapport kommer.

Statistik

Igår läste jag i vår lokala blaska att antalet självmord i länet minskat denna vinter och man tror att det beror på snön. Den lyser upp lite mer och det påverkar tydligen människor positivt. Mmmm. Det var de första tre månaderna av snön. Nu återstår det att se hur många som tar självmord PÅ GRUND av snön (som ju inte verkar försvinna det minsta och kanske inte gör det förrän till midsommar) för att man inte orkar med den mer. Jag drömmer i alla fall om våren och sommaren nu. Helst igår. Min bil håller med mig.

Det gick nog ganska bra...

...igår på besiktningen i alla fall. Jag vet inte om det var snön som gjort folket på besiktningen extra snälla, men det blev bara EN 2:a. Sparklådan på passagerarsidan var tydligen nästintill bortrostad. Oj då. Så tillbaka inom en månad. Inte så pjåkigt eftersom jag befarat både det ena och det andra. Så jag var nöjd!

Besiktning

Ja, gott folk. 7.40 idag ska Bättan in på besiktning och slå rekord i 2:or. Det är ju OS after all liksom, så jag vill passa på att skapa lite egna rekord. Enligt bildoktorn är det risk för ett antal 2:or. Sa jag risk? Med säkerhet 2:or menade jag. Han skulle fixa lite smågrejer, men det är den där förrädiska rosten. Och inte kan jag åka och tvätta bilen i biltvätten heller. För då kommer jag ut i minus 20 typ. Bilen fryser igen och jag kan inte åka hem från jobbet i eftermiddag. En skitig, rostig liten bil med många 2:or. De har säkert sett värre, men...
Varje år vi denna tid, när besiktningarna ligger runt hörnet, känner jag för att låna någons snygga, nya bil och sätta på min bils nummerplåtar och hoppas att de inte märker nåt :)
Håller tummarna.

Nordpolen

ja, igår var jag än en gång tvungen att gräva ut släden och slädhundarna för att fara till jobbet. Eh, slädhundarna? Bilen menar jag ju givetvis. Jag till och med tror att vi på nåt sätt hamnat i Sibirien! Inte så konstigt med tanke på kylan och all jäkla snö. Jag tror att de där klimatexperterna bara ljuger, polerna håller inte på att smälta! De återskapar sig själva i Sverige. Men för att inte skrämma upp oss hittar de på nån historia om att polerna smälter och Holland kommer att gå under. Egentligen är det Sverige. Den nya istiden är här gott folk.
Vi har en tävling i klassen om vem som kan gissa datumet då snön försvinner. Några tror februari, mitten på mars, slutet på april och MAJ! Jag pallar inte maj. Bara så ni vet.

Den här dagen för 4 år sedan...

..gick jag och maken på vår första dejt. Vilka fyra år det varit :) Och mycket som kommer inom en snar framtid. På vår bröllopsceremoni citerades en fantastiskt fin dikt som jag rekommenderar att ni läser rakt igenom. Den är skriven av Maria Wine och låter som följer:

Den dagliga kärleken

Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter
till och ifrån snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens

Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskad av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationernas snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till
ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen at vara närvarande i varandras liv -
detta är kärlek

I love you honey...

Busiga små tjuvar

Förra veckan upptäckte en kollega på jobbet att någon hade tagit stora mängder bröd från skolans kök (där ingen egentligen får gå in). Det räckte tyvärr knappt till frukost och matpersonalen var inte så glad. Jag tänkte att det är lika bra att jag tar upp det med min klass så jag började berätta vad kollegan sett och förklarade att vi var besvikna.
Mitt i allt ser jag en liten arm sträckas upp i den bakre raden, en liten ettagluttare har nåt att säga.
- Eh, det var jag och X och Z som var i köket och tog smörgås, sa ettagluttaren med svag röst.
- Det var modigt av dig att vara ärlig tycker jag, svarade jag på det och log inom mig.
-Tyvärr, fortsatte jag, måste vi ju göra nåt åt det. Du får en varning (får man tre varningar en dag ringer vi hem till föräldrarna), egentligen skulle då fått tre, men eftersom du var ärlig så säger vi en. Dina kumpaner får också en varsin.
Medan jag stod där med papper att anteckna på passade jag på att fråga om det var fler som var inblandade samtidigt som jag tittade ut över klassrummet. Och till min förvåning räckte en efter en upp handen tills alla utom två hade handen uppe! Vilka busar!

Fredagstema-Livet efter döden

Var ska man börja i detta tema egentligen? För att vara ärlig har jag alltid varit rädd för döden, ända sedan jag var liten. Jag brukade ha mardrömmar om eldsvådor och annat läskigt. Jag var övertygad om att jag skulle dö i tidig ålder. Jag är fortfarande rädd för döden. Varför vet jag inte. Kanske för att livet efter är okänt. Vad är det som händer egentligen? Dör man och bara slutar existera? Eller är det bara skalet, kroppen, man lämnar för att själen ska hamna någon annanstans? Jag vill tro att det finns något annat efter det här livet, kanske reinkarnation eller ett paradis man hamnar i. Realisten i mig säger dock att det är ett svart mörker av ingenting som väntar. Och ska man vara rädd för det? Kanske. Vem vet om man känner något då? Är man rädd när man dör? Eller infinner sig bara ro? Det är nog det okända som gör att jag är rädd. Det finns ju tyvärr ingen som kan tala om hur det verkligen är!

Förkylt

I hopp om att mota tillbaka min förkylning köpte jag Kan Jang igår. Kan inte Kan Jang, kan inget hjälpa, tänkte jag. Sen hade jag en lugn kväll utan min sedvanliga springtur. Istället började vi titta på första säsongen av "True Blood". So far so good! Över förväntan kan jag tillägga.

Min teori är dock, angående förkylningen, att om jag förnekar att den existerar så försvinner den automatiskt. Tror ni det fungerar?

Kunskap, glädje och så lite tango

I förrgår kom ett par föräldrar till en elev som jag har och som har en pojke i förskolan också. Han ska egentligen börja i förskoleklass i höst, men jag känner honom och vet att han skulle uppskatta att börja i åk 1 istället. Jag gav det som förslag eftersom de skulle fylla i papper om det. Innan de bestämde sig frågade de vem som skulle bli hans lärare och jag svarade att det var jag. På en gång, helt spontant, utropar mamman ett högt JA! och såg på sin man. Sen insåg hon väl vad hon gjort och tittade på mig och sa att hon tyckte det var mycket positivt eftersom hon tycker att jag är bra! Då blir man ju varm i hjärtgropen!

Fotografering

Igår hade vi fotografering. Så typiskt att ha det i februari! Vad är det för fel med september? Då har man i alla fall ganska nyligen kommit tillbaka efter sommaren, man är pigg och utvilad, kanske lite solbränd och fräsch. Februari? Jag har då knappt sett solen på 6 månader och utvilad? Nae. Jag är urtrött. Så det blir nog finfina bilder det där. Roligt att eleverna och föräldrarna kanske hittar den där gamla skolkatalogen och vill gå längs memory lane om en så där 10 år och se mitt rynkiga, kritvita ansikte och gråa hår. Var vår fröken bara 27 år egentligen?

Inte nog med det, jag har nog en begynnande förkylning. Halsen svider lite och det killar i näsan. Huvva! Första förkylningen för vintern så jag ska väl vara tacksam :)

Fettisdagen

För mig är det fettisdagen året runt :p Nae, jag åt i helgen så inga semlor för mig idag. Ett hett (haha, fattar ni skämtet?) tips till semlan är: Saffran.
När ni vispar grädden häll i lite saffran så att grädden blir fint gul. Använd också en del av den grädden till att göra mandelmassefyllningen. Det blev verkligen himla gott. Saffransgrädden kan man ju också använda till pannkakor och annat gott.
Min samåkerska går bageriskola och de ska tydligen baka 3000 semlor idag. Låter ju kul...

Motivation och tankar

Jag tror ärligt att de människor som gillar att springa maraton och andra långa lopp är supermänniskor. Inte för att det är svårt och jättejobbigt att springa, men för alla mentala meltdowns man får när man springer. Jag har ju ett träningsschema nu där jag ska springa 60 minuter två gånger i veckan. Igår var första gången. Och under en timme händer en massa saker.
Först går man ut stark, man känner sig som Rambo typ (springer upp för trappan och skriker "Eye of the tiger"). Efter ca 15 minuter, då man kommit upp i sin ideala hastighet, då börjar hjärnan kicka in. 15 minuter - det betyder att jag har 45 minuter kvar att springa. 45 MINUTER! Sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden....shit 44 minuter kvar! Sluta tänka på tiden.
Sen går det lättare ett tag och sen börjar kroppen bli lite trött och då känns det som att man vill sluta på direkten. Jag klarar inte en minut till. Men det gör man! Jag tror att löpning nog är 80% vilja och motivation och 20% styrka och kondition. Jag läste om en gubbe som sprang 24-timmarslopp. Nu undrar jag om han inte är från en annan planet. För jag skulle hamna på hispan. Tänk er...shit 23 TIMMAR och 45 minuter kvar! Sluta tänka på tiden, sluta tänka på tiden...23 timmar och 44 minuter kvar....

Helgen

Helgen som var har varit en riktig slapparhelg. Hur skönt som helst faktiskt. Inga måsten (jo, tvätt och städ, men det tar inte så lång tid) utan bara en massa lugnt och skönt.
Dottern N låter mer och mer som en liten papegoja. Så fort hon hör ett ord som vi säger som hon känner igen, så härmar hon det. Det verkar som att språket har kossnat lite och det är jättekul!

För att kicka igång hjärnan så här på måndagen (inspirerad av vardagsmat) kommer en kluring:

1
11
21
1211
111221
312211
13112221
?
Du ska fylla i nästa rad med siffror. Kan ni lista ut logiken i denna?

Valentines

Idag firar vi Alla hjärtans dag! Ta hand om era nära och kära idag.

"If you think holding hands is all in the fingers
Grab hold of the soul where the memory lingers."

Remember honey? :)

Fredagstema - Bilar

När jag såg detta tema - bilar - tänkte jag genast att detta är helt klart för mig. Ni som följt bloggen ett tag har ju läst om mina biläventyr under senhösten och början av året. Det är upp och ned med bilar för min del.

Mitt körkort tog jag efter mycket om och men för ganska exakt 6 år sedan. Jag hade övningskört av och till sen jag var 16, men liksom inte riktigt haft lusten, viljan, tiden - och - pengarna. Till och med på den gamla goda tiden för sex år sedan var det dyrt. Jag är SÅ glad att jag inte måste ta det idag! Jösses! Snart måste man ju betala för att få sätta sig som passagerare i en bil innan man har körkort. I alla fall. Till slut tröttnade jag. Jag bestämde mig. Jag sa till min körskollärare att nu har jag gjort teoriprovet och klarat det, nu vill jag ha en tid att göra halkan och sedan köra upp. Körskolläraren började protestera vilt. Jag var ju inte redo att göra detta! Många körlektioner var kvar innan jag ens kunde tänka på att köra upp.
Ha! sa jag och skrattade faran i ansiktet. Det enda gubben tänkte på var pengarna som han skulle förlora. Jag fick köra upp och klarade det!
Att köra ensam för första gången var fantastiskt, men ack så skrämmande. Skulle jag åka utan en annan person i passagerarsätet som sa åt mig varje sväng och stopp? Lilla jag? Men vilken frihet! Underbart!

Min första bil var en skruttig vit liten Ford. En farfarsbil helt enkelt. Född på åttiotalet liksom jag, så jag kände mig trygg och säker. Den var hiskeligt ful, men startade i alla väder och tog mig dit jag skulle. Tyvärr sålde jag den och köpte en annan bil som skulle vara bättre än min skitbil. Ni såg ju redan på ordet TYVÄRR att det inte var ett så bra köp. Det blev en röd liten Golf. Den gick bra i nån vecka och sen brakade den ihop lite i taget tills det inte fanns någon återvändo. Jag skulle ju till New York då i alla fall så det var skitsamma. Men numera hatar jag Golf och skulle aldrig i livet äga en sån igen. Sorry!

I NY körde jag automatiskt för första gången. Jag fick hämta den på hyrbilsstället och provköra autmatisk för första gången på MANHATTAN. Jag var lite skraj, men det gick bra. Dock tycker jag inte att det är riktig bilkörning utan en växelspak. Det är då man får den där körkänslan. Visst är det bekvämt med en automatisk, men det är ingen utmaning!

Idag kör jag ju bil varje dag. Vi har en skrotig bil som jag hoppas ska överleva tills vi lämnar landet nästa sommar. Jag ber till bilgudarna varje dag och offrar lite tändstift och bensin då och då för att bilen ska överleva.

Iakttagelser från en bänk

Igår var jag på en workshop om matvanor och hur man kan få barnen att äta mer varierat. Det var fantastiskt givande och mycket kommer jag att börja använda i min klass. Det som slog mig dock var hur lätt man faktiskt kan peka ut en förskollärare eller en "lågstadielärare" bara genom att titta på kläderna. Nu drar jag inte alla över en kam, men många av lärarna har mycket bekväma skor på sig, gärna en gympadoja av det lite grövre slaget. Till detta bär de gärna kläder i den mörkare färgskalan. Cardigan eller stickad tröja förekommer tämligen ofta. Dessutom används gärna illasittande byxor som är för korta, för breda eller satta för högt vid midjan. Pricken över i:et är en rejäl ryggsäck! Jag lovar. Ta gärna en titt på lärare i din omgivning!

Några chockerande fakta:
1960 spenderade familjer ca 4 timmar per dag på att förbereda mat (frukost, lunch, mellanmål och middag).
2030 kommer familjer att spendera ca 15 MINUTER på detta. Tänk er! Minst fyra mål mat om dagen på ynka 15 minuter.
Idag används i snitt 14 minuter på att laga middag.

Skrämmande.

Comhem

I morse när jag slog på TV:n för att titta på Nyhetsmorgon infann sig en TV-bild med endast en svart ruta och orden "Söker signal". Jag testade telefonen. Död. Jag kollade nätet. Dött. Har man Comhem händer detta ganska ofta, tyvärr. Senast för ca två veckor sedan. Och då är allt dött i flera timmar oftast. Jättetråkigt. Jättejobbigt. I alla falla såg jag nästan ett helt program av "Biggest Loser" som jag har på datorn. Det är alltid inspirerande att se. Man blir taggad och motiverad att fortsätta sin egen kamp. Fast nu har jag ju inte så många kilon kvar :) Beach 2010, ni vet!

En smärre hjärtattack

Igår när jag åkte hem med bilen kändes den lite skum att köra. Det började med att jag startade bilen och en gul lampa började lysa. Jag har ju ingen aning om vad det betyder i praktiken, men den har lyst förut. Jag vet att det inte är batteriet i alla fall. Och sist gick det att köra med den lysandes.
Sedan började jag köra och bilen hackade liksom fram. Men eftersom den faktiskt rullade tänkte jag att jag kunde köra hem. När jag då kommit en bit var jag tvungen att gasa upp till 70, men icke! Bilen hackade än värre och hotade med att lägga av. Därför körde jag in på en bensinmack och stängde av den och slog på den. Men samma sak igen. Gul lampa och hackning. Jag vågade mig på en tur till, jag var inte villig att ge upp. När det var dags för 70 km böjade bilen hacka igen och den vägrade mer än 50 km/h. Med gråten i halsen körde jag in på ytterligare en bensinmack och tänkte att nu är det minsann nog med den här jxxla bilen. Skroten nästa. Jag orkar inte!!
Jag parkerade i alla fall och startade igen. Den gula lampan lyste inte! Och när jag började köra var det som om bilen aldrig hade hackat! Tror ni hon blev rädd när jag i tanken hotade med skroten? För jag var allvarlig.

Boxning och ny träning

Igår körde jag boxning med syster J. Det var jätteroligt! Men jättejobbigt. Idag har jag träningsvärk i varenda muskel jag inte visste att jag hade. Passet hette Box75 och jag undrade vad i hela friden 75 stod för. Svårighetsgraden? Var är 1 nånstans? Åldern på tillåtna deltagare? Antalet deltagare? När vi stod där och boxades som bäst kom jag på det. Passet höll ju på i 75 MINUTER. Det tog bara en dryg vecka att lista ut det. Och vilka högintensiva 75 minuter!

Idag påbörjas en ny omgång av träning Röhnisch. Nytt Cirkelträningsprogram och extra mycket löpning. 60 minuter ikväll...jag måste ha mycket energi...
Helgens kaloriintag var inte så bra. Måste skärpa mig. Det var 4 dagar (ja, mina helger är extra långa) av lite mycket frossande och lite mycket onyttigt. Denna vecka är det back on track som gäller...Nu när allt annat går då bra menar jag. Spark i baken!

Melodifestival

Jag tittade ju så klart på första deltävlingen av melodifestivalen...så klart. Som svensk skriver man på ett papper vid födseln där man dyrt och heligt lovar att följa melodifestivalen tills man dör.
Jag tyckte nog att låtarna var helt okej och jag är nöjd med Salem som gick vidare (mindre nöjd med riksnörden Ola som hade en asful frisyr). Dolph var helt okej, om han nu spelade actionhjälte? För annars...
Jag tyckte programledarna var söta och trevliga, men skämten...seriöst. Vilka dåliga skämt. Det kanske var ett roligt skämt, resten var ruttna. Såna där jag kan klämma ur mig när jag är riktigt övertrött och till svar får man tveksamma "Hehe", men inga asflabb. Det blev pinsamt. Mycket pinsamt.

Shopping

Idag är det hembakt pizza som gäller! Och för att detta skulle kunna äga rum var jag tvungen att gå till den lokala matvaruaffären - Coop. Det kan bli ett riktigt äventyr ibland. Idag hände oväntade saker. Utanför ingången fanns en skylt med reklam för en vara som fanns att köpa till extrapris:
"Apelsiner. Mycket goda. 9.90kr kilot"
What? "Mycket goda"? Jag kom dit med siktet inställt på åtminstone "halvruttna" apelsiner...eller "ganska äckliga" i alla fall. "Mycket goda". Ja, men om man då skalar en av dessa apelsiner man köpt och jag inte tycker att de är "mycket goda" får jag då pengarna tillbaka? Vems subjektiva åsikt räknas? Och dessutom, har personalen ätit på alla apelsinerna eftersom de i princip lovar att alla apelsiner är "mycket goda"?

När jag väl kom in möttes jag av ett mardrömsplakat:
"ENDAST KONTANT BETALNING. På grund av tekniska problem över hela landet kan vi inte ta emot betalkort idag."
Jag började genast kallsvettas. Kontanter? Hur ser de ut nu igen? Är det de där utrotningshotade och mycket sällsynta papperslapparna som gömmer sig i plånboken bakom en skog av kvitton? Som är mycket skygga för ljus? Jag tittade för säkerhets skull i plånboken och fick syn på nåt som stack fram som kunde tolkas som sedlar. 100kr...
Hela turen genom affären vägde jag noggrant över varje enskild vara som skulle inhandlas. Jag räknade och vägde tomater och la tillbaka och tog bara det allra nödvändigaste. Efter en svettig tur genom matskogen var det dags för kön, som tog extra lång tid på grund av den panik alla shoppare befann sig i då de jagade sedlar i plånböckerna. Det rådde liksom ett förvirrat kaos i butiken.
När gubben framför mig kommer fram hör jag hur han frågar kassören om det inte alls går att betala med kort. Svar: "Jodå, men man kan inte ta ut pengar över beloppet". Men for pete's sake, skriv det då! Mitt arma hjärta klarar inte av dessa onödiga i-landskriser! Jag ville ha en lugn lördag med gott till kvällsmat, men istället blev jag utsatt för traumatiska kortproblem!

Fredagkväll

Igår kväll såg vi Michael McIntyres show på datorn. Helt underbart roligt. Jag skrattade så att tårar kom emellanåt. Kolla detta klipp :)

Fredagstema - Mitt första jobb

Jag tänkte också hoppa på tåget som går genom bloggvärlden - att ha fredagstema. Denna månad är det Anna som är värd för teman och första temat för februari är "Mitt första jobb".

Jag har valt att tolka det som det första jobbet där jag tjänade pengar (inget sälja jultidningar). När jag växte upp bodde jag i en mindre stad där ett populärt kringresande tivoli hade sitt säte. På omvägar hade jag hört att man faktiskt kunde få jobba på tivolit om de var i närheten. En helg var de i min stad och jag fick sällskap att gå dit och fråga om de behövde någon just den helgen. Och tänk det behövde de! Jag fick alltså mitt första jobb och det var som lotteriförsäljare i ett lottstånd. Det var kallt. Det var vår (? tror jag), men askallt. Jobbet började vid 10-11 och pågick till ungefär 22-23 på kvällen. Ingen rast och ganska knapert betalt. Men för mig var det rena drömmen. Egna pengar! Under ca 5 år jobbade jag 1-3 gånger per år i städer runtomkring där jag bodde och det var lärorikt. Jag fick ju en "befordran" och fick jobba en helg i sockervaddsbilen tillsammans med en äldre dam. Jag rullade sockervadd och poppade popcorn, friterade chips och allt vad det var. Jättespännande!
Det var långa arbetsdagar, men samtidigt kul att träffa mycket folk och att tjäna egna pengar. På minussidan kan jag placera mystiska personer som hängde på tivolit sent på nätterna, flirtande polacker som arbetade vid karusellerna, inga kisspauser, lågt betalt och ofta ganska kallt och mycket väntande om dagarna. Fler besökare brukade komma senare på eftermiddagen.

Efter min karriär på tivolit har jag haft följande jobb: reklamutdelare, montör av matriser på pappas jobb, städare, guide, förskollärare, au-pair, svensklärare, barnvakt, personlig assistent och nu lärare. Man kan ju säga att karriären går uppåt i alla fall :p

Bananarama

Vi tar en fredagslåt helt enkelt!

Gårdagen

Igår knatade jag och klassen till biblioteket. En promenad som kanske tar 15-20 minuter om eleverna sköter sig. Igår var de som vilda apor utsläppta ur sina burar! Om jag hade fått en femma för varje gång jag hörde mitt namn, hade jag nog haft en ansenlig summa att stoppa in på banken. Vägen hem var ännu värre. Och en liten pojke var helt övertygad om att han haft med sig sin ryggsäck till biblioteket. Det hade han inte. Jag sa det, hans kompis, som han gick med. sa det. Jag letade i det lilla biblioteket i alla fall, men hittade ingen ryggsäck. Pojken blev ursinnig och sprang iväg och slängde sig i en snödriva. Tack och lov skötte sig de andra barnen ganska bra just då och till slut fick jag med en sur pojke till skolan. Han sa att jag var dum och inte alls snäll. Tills vi kom till klassrummet. För där hängde hans ryggsäck. Surprise! Han var fortfarande helt övertygad om att han tagit med den och hade ingen aning om hur den kommit tillbaka. Snacka om envis! :)

Att vara sjuk, eller icke sjuk - det är frågan

Jag vill inte bli sjuk. Speciellt inte vinterkräksjukan. No way. Igår när jag var inne i lärarrummet på första rasten kom en av mina elever och bad om en alvedon eftersom X inte mådde så bra. Jag gav honom det givetvis. Ont i huvudet kan ju alla ha. När sedan en annan lärare kommer in säger hon att X ligger på toaletten och spyr. What? Inte bra! Jag ska ju ha den klassen efter rasten liksom. Så när jag går ut ber jag honom gå till grupprummet och sitta tills föräldrarna kommer, vilket han gjorde. Men genast började jag må illa! Magen lät extra högt och illamåendet kröp fram...och jag tänkte att nu är det kört. Tills jag insåg att jag bara var hungrig. Nu håller jag tummarna att inget kommer så småningom. Har ni haft vinterkräkis nån gång?

Möten

Igår hade vi personalmöte på jobbet, som varje tisdag, och det kom upp en hel del crazy ideér. Jag kände mig lite negativ men vad sjutton. Gårdagens första skrattattack: tre dagar av läger med eleverna. Alternativt sova i skolan en natt. No way. No sleep. No tre dagar. Andra skrattattacken: ta en ledig dag på sportlovet för att måla om mitt klassrum. No way. I am faktiskt not working då. Och det är egentligen inte min uppgift att måla om, men jag kan göra det. På arbetstid. Så det var givande. Mycket nej blev det.

Modellflyg

I morse hade vi projekt "bygga modeller". Mitt uppdrag var att hjälpa två elever med ett minipassagerarflygplan. Det lät ju kul i teorin. Mindre roligt var det i praktiken. Under min ledning lyckades min grupp förlora en tredjedel av de små delarna och dessutom limma ihop planets vingar åt fel håll. Jag kan ju säga att limmet som används är väldigt bra. Jag fick liksom slita loss planets vingar med en kniv och sedan slipa till kanterna så att jag kunde limma tillbaka skiten rätt...
Det slutade med att planet nu står på ostadiga hjul och är täckt med massor av lim som jag hoppas kan döljas med lite färg...aldrig mer modellbygge.

Tisdag

Det känns så skönt när måndagen är avklarad. Då är första guppet klart och resten bara flyter på. Och faktiskt beror resten av veckan på hur måndagen startar. I alla fall för mig. Är den pigg och alert och allt, så då går veckan som smort. Är den sur och tvär och jobbig, då är det kört. Igår var helt okej. Jag var utvilad och på bra humör. Nu är det tisdag och nästan halva veckan har gått. Snabbt det gick :p Och tack Gode gud för att januari är över. Det är årets längsta och tråkigaste jäkla månad! Februari är kort och underbar och sen är det nästan vår. Tack och lov. Denna vinter har varit lång. Lång. Lång. Lång.

Experiment

För ett tag sen såg jag ett program på BBC om ett experiment som just nu utförs. Ett antal personer ska leva på en lågkaloridiet för att se om detta påverkar livslängden. Tydligen lever i alla fall möss mycket längre på en lågkaloridiet. Nu ska vi se om människor också påverkas, vilket forskarna tycker att de borde. Och när slutar experimentet? När försökspersonerna dör! Japp. Kul att ligga där och antingen då konstatera att experimentet lyckades - eller misslyckades. Lite försent att återställa balansen då. Eller ångra sig...

Min dator

Min dator har betett sig lite skumt sista tiden och varit enormt seg. Nu har maken gjort ett hästjobb med att återställa datorn till fabriksläge. Tack :) Men nu känns det inte som min dator. De flesta inställningar är borta och bakgrundsbilder, favoriter etc är ett minne blott. Nu måste jag lära känna datorn igen :)